Shopping. April har inte ens börjat och jag har under 1000 kr att leva för, i April. Vad kan det bero på? En tur till Östersund kanske! (Tja, jag ja undan ganska mycket till sparande också). Iallafall blir det inget mer shoppande. Tur att jag har ganska mycket mat, mat som det är smidigast om jag har ätit upp innan jag åker hem. Så det blir gröt och nyponsoppa tills jag åker hem då! Åka hem...jag tänkte på det idag. Hur mycket jag kommer sakna det här! Gjorde lite ont att tänka på det. Men samtidigt saknar jag de mina i Gävle å. Och dessutom pratade jag med Rodde och jag har jobb i sommar på texas. Skönt. Jag saknar ju texas också. Fast lär nog skaffa ett till jobb om jag ska kunna spara också. Wheeio. Det fixar sig med allt. Stockholm, skärgården och Gräsö finns med där nånstans också. Och Turkiet och Korsika. Kan bli en bra sommar!

Sitter lite sådär mör i kroppen i min säng efter en dag med jobb ute på fjället, häng på fjällgården, helt ok pass i gymmet och till sist en kunglig middag hemma på stora personal, sen lite big brother också, såklart. Åh maten var sååå god, ugnsbakad ingefära- och limelax med pressad potatis, morotschips och såås.

Jag tände upp i hela rummet mitt med ljus och slog på mysmusik innan Frida kom hem, Sebbe och Viktor hann titta in en stund var också, innan den förstnämnda försvann iväg på satyg(måndagsklubb). Stora personal somnar väldigt tidigt, så det blev lite ensamt...Jag är ju alltid så sen från gymmet!! Frida läste upp något av det finaste jag hört någon säga till någon annan, någonsin, på riktigt. Jag önskar ibland att jag hade en pojkvän som älskade mig lika mycket som hennes pojkvän älskar henne. Fast bara om han skulle vara lika fin mot mig, det skulle jag behöva. Någon som är riktigt kärleksfull, det är väl inte för mycket begärt?

Imorgon ska vi till Östersund! "Åka in till stan" så att säga. Jag, Frida, Beata, Emma, Sanna och Therese :) Klockan står på 06.00 och jag förväntar mig att jag klivit upp senast kvart över. Vi ska träffas ute 07.20. JEEEZ. Sen kommer det bli bra. Det känns som det.

Nu ska jag somna till fina låtar, först ska jag bara släcka de ljus som fortfarande brinner.

Det ser ut som att hela min högerhand har fått tyfus eller nåt. Jag hade lite krig med blåbärspåsen i morse. Snyggt.

Igår hade vi roligt, länge sen jag var ut faktiskt. Och det stämmer verkligen att det är minst 80% killar på Eriksgården, så uppmärksamhet är inget man behöver anstränga sig för att få direkt. För 2 år sen hade jag lätt hånglat med både den ena och den fjärde men det var för 2 år sen det. Igår åkte vi hem utan vare sig hångel eller efterfest. Hade kunnat få ett spännande slut med den där jacuzzin. Men herregud, jag fyller snart 20! Dags att växa upp och skärpa sig liksom...eller?

Igår på dagen fick jag mycket gjort, jag tvättade alla mina kläder (inte de rena förstås) och sängkläder, vädrade täcken och kuddar, nalle fick sitta i fönstret ett tag han med. Jag städade hela vårt rum och satte upp fler saker på väggarna, nu ser det ännu bättre ut än tidigare. Vi har verkligen fått det jätte mysigt här nu :) För att tidigare ha liknat en "operationssal", steril, tråkig och det ekade här inne så äre kanoners!

Nu är det färdiglekt.



Och jag har fått antibiotika. Fast min hy tyckte tydligen inte om det, aja, det äre värt. Tur föressten att man har en moster som är så pass med i tiden att hon kan hålla koll på mig utan en telefon och i o med det underrätta mamma om att jag lever. Och tur är väl att livet är långt.

Mina kära vänner. Hade jag en mobiltelefon skulle jag ringa till er och tala om för er hur mycket jag älskar er. Hur mycket jag saknar er och att ni betyder något så enormt mycket för mig. Vissa träffar jag mer sällan än vad jag skulle önska, tja jag har ju knappt sett någon av er det senaste halvåret. Nog för att jag har lärt känna en massa nya vänner här som ni säkert kommer få träffa några av, hoppas jag. Men inget slår tex CCF o co. För er jag känt sen högstadiet och början på gymnasiet, kommer alltid stå mig nära hjärtat.

Vi ses om 5 veckor.

Nu skulle jag egentligen jobbat, tjänat pengar som fan. Istället sitter jag i min säng och läser "hundraåringen" och har förjävligt ont "där nere". Tårarna kommer med jämna mellanrum. Akut urinvägsinfektion heter det. Så gott som alla kvinnor får UVI någon gång i livet, för somliga är det ständigt återkommande, särskilt i åldern runt 20.

Som vanligt när jag har ont på något vis är jag inte sen med att försöka ta reda på vad det är och göra något åt det, så jag har hinkat i mig tranbärsjuice och tvingat i mig citroner så hälften vore nog i flera dagar nu. Men det gick inte. Det bröt ut på riktigt idag under lunchen. TUR att vi hade jätte dåligt med gäster och att Sophie var där. Jag har bitit ihop de senaste dagarna och trodde att det skulle gå över idag med. Men istället blev det värre. Jag bröt fan ihop på jobbet, så jävla ont gjorde det, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Fick fixa en ersättare för mig ikväll och ouwh vad bittert det känns. Jag förlorar timmar så det bara skriker om det. Tid ÄR lika med pengar. Och dessutom känner man sig som ett problem för de andra när jag ska krångla. Jag vet att jag inte ska känna så, men jag gör det! När jag var liten skulle jag jämt vara sjuk för det minsta lilla. Nu i vuxen ålder är det tvärt om kan jag säga. Jag jobbar in i det sista, tid är pengar och folk gillar inte att man whinear. Så idag har jag gått ifrån jobbet pga sjukdom, för första och förhoppningsvis sista gången i mitt liv.

Det var länge sen jag verkligen skrev ett detaljerat och "talande" blogginlägg. Under den senaste tiden har det bara varit "varför gör jag inte någonting åt mitt liv istället för att sitta här och förfalla"-inlägg. Jag tänkte att för ovanlighetens skull berätta om det roliga liv jag lever och vad som händer den tid jag inte sitter på min säng och är bitter.

För det första, jo jag har det roligt på jobbet. Jag och Rikard är kanske inte det snabbaste jobbteamet men oj så roligt det är att poppa 90talsmusik efter att sista gästen gått, på högsta volym ur så att säga ett "scenhögtalarsystem". Merförsäljning och att göra gästen nöjd genom att föreslå ett lyckat vin klirrar inte bara i drickskassan utan höjer även självförtroendet och breddar leendet.

Helt spontant hakade jag på Sebastian när han satte kurs mot hufvudstaden, Stockholm. Efter att ha stått i Ösjöstugan ensam hela söndagen och krängt våfflor hann jag bara bränna över fjället och kliva av skotern så satt jag i en bil. Vi kom fram sent till Moster Kerstin som bor på mälarhöjden så Sebbe beslöt att sova kvar och bege sig in till stan nästa dag. Jag var bara överlycklig att vara at mosters plejs och sova i den himmelskt sköna sängen. Följande dag utgjordes dels av promenad runt halva stockholm stad och spontana båtturer till djurgården. När jag och moster (som första halvan av dagen spenderades med) till slut blev allt för trötta vilade vi benen på Texas Longhorn på östermalm. Vid mitt förra besök i storstaden tog vi reda på hur det första Texas longhorn såg ut, det som ligger på söder. Nu råkade vi gå förbi nästa outforskade restaurang. Denna var, till skillnad från det lilla lilla stället på söder, sjukt stort (för att vara ett texas). Efter att ha druckit ett glas vin, käkat lite nachos och snackat med hovmästarn, trevlig kille, var jag utlämnad åt natten, moster hade redan smitit iväg till sin kör. Lite snabb shopping senare ringde jag på hemma hos Sebbes kompis Ludvig på Odenplan. Väl inne hittade jag Sebbe och Ludde med varsin öl, jaha så det är alltså det som händer ikväll. Vi gick ut (jag i passande kläder för att sitta och hänga på Rudolf i ramis) och käkade på Vapiano och ramlande sedan vidare. Väl ute i dimman träffade vi på både drinkar, shots och en ryssbrud som numera råkade vara Gävlebo (SOM JAG ;pPpPP) "vi ses på heartbreak" minns jag att vi sa. När vi tappra skulle hem hade min tunnelbana slutat gå så ja, "lagomt" berusade hamnade vi alla tre i samma säng tillbaka på odenplan.

Tisdag morgon, härlig bakisdag och hemvändardag. I stockholm var det vår, ohja det var vår. Jag sade hejdå till Sebastian som nu var på väg till orsaken till resan, en arbetsintervju för -Melkers- krogar, och träffade min kära moster. Vi gjorde det vi är bäst på. Att gå och prata samt sitta ner o fika. ÅH detta soliga stockholm och dess många människor. (Jag må säga att litenheten i Ramundberget börjar tära på mina behov). Jag ville inte åka "hem", jag var inte klar. Stockholm kanske en dag blir mitt hem, således kanske också inom en kort framtid. Vintersäsongen når snart sitt klimax och sedan sitt slut. Jag lär komma på vad det bär hän efteråt.


Jeeeez klockan är snart 04...jag börjar jobba 10. Skön-t!

När jag blir fökyld är jag verkligen rastlös. Som nu, jag är tillräckligt pigg för att hitta på nåt och jag känner ett otroligt sug att gå och träna. Fast jag vet att det inte alls skulle va bra om jag försöker undvika att dra på mig en än värre förkylning. This sucks. Jag orkar egentligen inte göra nåt, men jag vill för jag är pigg i huvudet. Mina öron och min hals värker, jag lärde mig en gång att det är tydliga tecken på att ligga inne och kolla på film hela dagen. MEN JAG VILL INTE. Inte orkar jag gå ut för tanken av att frysa ännumer är avskräckande nog.

F F F F F F F an

Dessutom var jag hos hälsocentralen igår. Anledningen var att jag har haft ont runt livmodern och äggstockarna sen december och det blir värre med tiden. De kunde inte alls hitta nå fel på mig igår och de ringde nyss och provsvaren visade inte heller nåt. Det hade kännts så bra om de hittat nåt och jag kunde fått medecin och tada! Allt var bra igen. "om det inte blir bättre måste du söka vård igen, vi hittar inte alltid allting" .

KÄNNS BRA!!

Just nu är mitt liv S-K-I-T  T-R-Å-K-I-G-T. Det händer inget på dagarna för antingen är det snöstorm eller så jobbar folk. På kvällarna (om jag är ledig) är det roligaste att hänga på gymmet och kanske basta efteråt. Just nu är vi översvämmade av sportlovsfirande stockholmare (och en och annan Gävlebo). Seriöst, jag har inte haft roligt på riktigt sen jag var i Åre. Jo okej jag hade rätt kul på nostalgipartyt. Men folk är så sjukt tråkiga. Folk blir ju som folk umgås. Som idag på nattafterskin (det enda som händer här), över halva personalen var nykter för de började jobba kl 9. Okej jag hajjar, jag känner lika. Men varför ska vi bli pensionärer när vi inte ens fyllt 25? Nej jag är inte bitter för att vi inte super som svin, jag hade ju kunnat valt sälen eller åre. Jag måste bara härda ut denna tråkiga svacka när vi kiss ass mot våra gäster som betalar dyra pengar för att komma hit på sin enda (?) lediga vecka fram till påsk.

Det mest spännande som har hänt här är att vi har kollat på skräckfilm nere i källarn förra måndagen.


Hej kalifornien/brasilien/australien nästa säsong.

Något är det som tynger mig, för jävlar vilket dåligt humör jag är på. Här har jag gått och varit värsta solstrålen i flera veckor och så vips dippar man ner och blir less och ganska bitter. Trivs jag inte här nu? Joo.. men det händer ju typ nada.

Sommar tack.