Det var länge sen jag verkligen skrev ett detaljerat och "talande" blogginlägg. Under den senaste tiden har det bara varit "varför gör jag inte någonting åt mitt liv istället för att sitta här och förfalla"-inlägg. Jag tänkte att för ovanlighetens skull berätta om det roliga liv jag lever och vad som händer den tid jag inte sitter på min säng och är bitter.

För det första, jo jag har det roligt på jobbet. Jag och Rikard är kanske inte det snabbaste jobbteamet men oj så roligt det är att poppa 90talsmusik efter att sista gästen gått, på högsta volym ur så att säga ett "scenhögtalarsystem". Merförsäljning och att göra gästen nöjd genom att föreslå ett lyckat vin klirrar inte bara i drickskassan utan höjer även självförtroendet och breddar leendet.

Helt spontant hakade jag på Sebastian när han satte kurs mot hufvudstaden, Stockholm. Efter att ha stått i Ösjöstugan ensam hela söndagen och krängt våfflor hann jag bara bränna över fjället och kliva av skotern så satt jag i en bil. Vi kom fram sent till Moster Kerstin som bor på mälarhöjden så Sebbe beslöt att sova kvar och bege sig in till stan nästa dag. Jag var bara överlycklig att vara at mosters plejs och sova i den himmelskt sköna sängen. Följande dag utgjordes dels av promenad runt halva stockholm stad och spontana båtturer till djurgården. När jag och moster (som första halvan av dagen spenderades med) till slut blev allt för trötta vilade vi benen på Texas Longhorn på östermalm. Vid mitt förra besök i storstaden tog vi reda på hur det första Texas longhorn såg ut, det som ligger på söder. Nu råkade vi gå förbi nästa outforskade restaurang. Denna var, till skillnad från det lilla lilla stället på söder, sjukt stort (för att vara ett texas). Efter att ha druckit ett glas vin, käkat lite nachos och snackat med hovmästarn, trevlig kille, var jag utlämnad åt natten, moster hade redan smitit iväg till sin kör. Lite snabb shopping senare ringde jag på hemma hos Sebbes kompis Ludvig på Odenplan. Väl inne hittade jag Sebbe och Ludde med varsin öl, jaha så det är alltså det som händer ikväll. Vi gick ut (jag i passande kläder för att sitta och hänga på Rudolf i ramis) och käkade på Vapiano och ramlande sedan vidare. Väl ute i dimman träffade vi på både drinkar, shots och en ryssbrud som numera råkade vara Gävlebo (SOM JAG ;pPpPP) "vi ses på heartbreak" minns jag att vi sa. När vi tappra skulle hem hade min tunnelbana slutat gå så ja, "lagomt" berusade hamnade vi alla tre i samma säng tillbaka på odenplan.

Tisdag morgon, härlig bakisdag och hemvändardag. I stockholm var det vår, ohja det var vår. Jag sade hejdå till Sebastian som nu var på väg till orsaken till resan, en arbetsintervju för -Melkers- krogar, och träffade min kära moster. Vi gjorde det vi är bäst på. Att gå och prata samt sitta ner o fika. ÅH detta soliga stockholm och dess många människor. (Jag må säga att litenheten i Ramundberget börjar tära på mina behov). Jag ville inte åka "hem", jag var inte klar. Stockholm kanske en dag blir mitt hem, således kanske också inom en kort framtid. Vintersäsongen når snart sitt klimax och sedan sitt slut. Jag lär komma på vad det bär hän efteråt.


Jeeeez klockan är snart 04...jag börjar jobba 10. Skön-t!