När man först har en diskussion med mamma om hur äcklig jag tycker en maträtt är, påpekar det varenda gång att jag vägrar äta det (och jag är oftast inte så kräsen med mat). Så sitter man och planerar att man ska laga mat, säger det klart och tydligt till alla att JAG lagar mat ikväll. Så kommer man hem och vad har hon gjort? "Lagat" mat på det lataste viset och fått fram det jag verkligen INTE äter. Iallafall inte när hon gjort det. FY. Hade jag sett fram emot min underbara matlagning. När jag är döhungring blir jag på sånt jävla dåligt humör när sånna saker inträffar. Mat är så jävla viktigt. Speciellt när man försöker gå ner i vikt. PUCKO.