Fri jakt på dryga barn

Äckliga skitungar. Jag brukar vanligtvis vara väldigt kärvänlig och ha väldigt lätt för barn. Men vissa monster vill man bara kasta ner i en låda, spika igen locket, kanske göra några lufthål för att jag är snäll, och skicka iväg dem till en ful isklump på Svalbard. Där kan de få stanna, kyla ner sig och tänka på vad som gick fel. Kanske kommer de på det, blir lugna medborgare och får bo i ett samhälle med oss andra ressten av livet, eller så kan de ju stanna där och förpesta livet för något annat eftersom "någon annan" inte lär finnas för Svalbard är rätt öde.

'


Kommentarer
Postat av: Kerstin

Hrm.... tur jag vet du innerst inne är en snäll person annars kan man börja undra ;-) saknar er kom hit fort ! just haft en sejour m morfar & internet- du kan gissa ;-) ;-) man behöver tålamod när man minst anar det ibland mo mo säger hej!! kram!! MK

2010-06-21 @ 22:41:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0