Vad är det som gör att söndagar är en sådan avslagen dag?
Är det känslan från tusentals bakfulla lördasfestare eller de som har jobbat till sent på småtimmarna på alla krogar?
Är det ångesten av att jobbet och skolan återigen börjar på måndagen och att man vet att det är en hel arbetsvecka kvar innan man får slappna av igen..?
Har man varit borta under helgen är det oftast på söndagen man åker hem. Åker tillbaka till sitt robotsamhälle med gråa slaskiga vägar och uttjatade reklamskyltar. Är det kanske det som får en att desperat längta sig bort igen?
Är det kanske minnet av en jobbig händelse på just en söndag som framkallar konstiga känslor?
Ska du kanske på en extremt tråkig söndagmiddag hos nån jobbig släkting när du egentligen bara vill vara hemma och ta hand om dig själv?

Anledningarna till att söndagar är den sämsta dagen på veckan är många, du har säkert en egen. Jag har många, men jag har gjort söndagar till min "tahanommigsjälv-dag" skit i vad andra säger, man har rätt till minst en dag för att göra det man vill och att försöka samla kraft och hitta sigsjälv innan den tunga arbetsveckan återigen börjar. Såsom den alltid har gjort.