När vi nått våra drömmars mål är livet inte värt att leva längre.
När du fått allt du någonsin bett om kan du säga adjö.
När du står på livets kant och tittar ner på allt du saknat.
När du inser att det du saknat inte existerar.
När vi inser att den som har allt inte förtjänar att leva.
Det vore ju så orättvist då.

JAG HAR SÅN JÄVLA VÄRK I HELA KROPPEN

Idag har jag varit i skolan. Första gången efter jullovet och det var väl okej, men jag blir fan deprimerad av min klass. SÅ fruktansvärt negativa till allt, omogna och dryga. Jag önskar att man ibland kunde sätta ett skott i pannan på vissa. FÖRLÅT men jag pallar inte...

Till råga på allt så har jag blivit sjuk, vems "fel" det är har jag inte kommit fram till än. Men jag har mina misstänkta. Känner mig inte pepp på skolan imoron även fast jag borde gå.. Iallafall så borde jag inte ha ind. val, att vara nere i bageriet känns inte som en bra idé direkt. Hej jag smittar hela P5 med influensa eller vad jag nu råkat ut för.
Det blir till att chatta, dricka te och knarka kan jang fram tills jag mår bättre.

Ajuste, jag fick nyss dataförbud i en månad av mamma på den stationära datan (den jag sitter vid nu), för att jag drack te vid den. Bitch, jag är faktiskt sjuk. Nu blev jag sur..