Söndag. Dagen utan planer. Trodde jag.
Jag borde egentligen gå och shoppa skor och julklappar. Är in desperate need of en ny parfym också. Jag har inte så mycket julklappar att inhandla i år men nån måste man väl köpa. Om inte annat så till sig själv, heh.

Klockan 16.00 ska jag vara på teatern och titta på koreografitävligen. Det blir ju extra kul när det är så många dansare man känner! (Nej jag ställer inte upp, inte i år iaf)

Sen vill jag äta en fin middag ikväll. Jag vill göra något på saffran men det är så jääävla dyrt ca 80 000 kr/kg.
Så nej, det ska räcka till lussekatterna!



Jag borde städa också. Stökigt som fan och jag har inte koll på var mina kläder är. Jag har också kvar att skriva mitt reklam arbete som jag har ignorerat i någon månad och mitt Galileo-Copernicus arbete som ska vara inne imorgon.

Jag tycker helger borde vara fria från "måsten", att kunna leva impulsivt och inte behöva planera så jävla mycket. Men tyvär lever vi i ett planerande samhälle, utan planering och framförhållning skulle allt rasa samman. Undra om det är så man måste leva. Det är ganska skönt att veta
allt man ska göra i förväg men hur roligt är det? Som att leva livet efter en bok.
Som förvisso skrivs medan man lever men jag vill leva ett liv som man sedan skriver en bok om.
Om någon förstår vad jag menar. Att alltså leva och sen minnas än att först tänka - göra - glömma.