Det är märkligt. Nu mår jag bra igen. Jag bloggade och började tänka och skriva. Nu mår jag bättre.

Till saken hör att jag var lite depp innan. Mest arg-jagorkaringenting-jagisolerarmig-depp. Men alla har vi rätt att deppsa lite då och då. Så länge ingen annan berörs illa.

Jag borde allvarligt talat sova. Har slitit som en gnu i 2 veckor utan någon särskilld vila. Jobba (praktisera) i serveringen på läkerol med 350-400 gäster varje dag och sen dansa varje kväll tar så jävligt på ens krafter. Speciellt när man jobbar på helgerna också. Nu när det är så nära inpå terminsavslutning och uppvisning kan man inte strunta i dansen heller. Men snart återgår jag till det vanliga. Då dock utan dans för då har det uppehåll. Fram tills dess jobbar jag på max (inte hamburger restaurengen för de som är ointelligenta och tror det) på vardagarna och vilar till max på helgerna. Lovade migsjälv att inte göra nåt i helgen. Dels för att låta kroppen vila och inte riskera att bli överansträngd för att inte tala om att bli sjuk. Vill inte ha det som förra året då jag sprang till sjukgymnasten och ortopeden. Särskillt då när jag ska åka mer skidor när dansen inte är lika mycket i fokus. Nej usch. Denna helg ska jag göra allt för att må bra. Hitta tillbaka till migsjälv efter denna hemska och mörka höst. Välkomna vintern. En årstid jag tycker desto bättre om. Längta efter snön. Filosofera. Dikta. Ha djupa diskutioner om litteratur, politik, etik eller psykologi med min mor. Nu överdrev jag kanske något. Det händer, men inte ofta att jag ägnar mig åt dessa saker. Det borde jag kanske göra. Det borde alla göra. Säga stopp och bromsa. Hinna ikapp verkligheten på ett så pass långt avstånd att man inte skadas av den men ändå har kontroll.

Jag vill, jag vill. Jag är en av alla som vill. Vi är alla lika, men vi skiljer oss så mycket från varandra.

Fan vad less jag är på hösten. JAG VILL HA VINTER!