Nu är det det här om att vara pinnsmal igen. Visst jag var väl fin på nåt vis för 2 år sen när jag vägde typ 50 kg. FAST NJA. Nu, sisådär en 10 kg rikare vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig till den här frågan. Jag kan tala om att alla plagg som man ser på skyltdockorna och modellerna i katalogerna satt minst lika fint på mig (då) som på dem, men hur var det här med former? Nja, det är inte så poppis verkar det som.

Hallå, kurvor, är det bra eller dåligt? Bra till en viss gräns...men går du över den gränsen blir du en småtjockis! Och det vill man ju helst undvika? Jag älskar mina bröst och min rumpa. Höfter har jag tackvare min bäcken och det gör att jag inte ser ut som en 12 åring.

Julafton när jag var kanske...11-12? Äckligt liten. Fast helt normalt på en liten tjej, inte på en vuxen kvinna.

Faktum är att:
Ena stunden ska det inte finnas något annat än ben under skinnet i ansiktet och nyckelben ska framträda och överarmarna ska likna tändstickor hellre än en påse mjöl. Flickor ska ha ben som lika gärna kunde tillhört en man från början. Mage? Vad är det?
-Jag såg ut så, fram tills jag kom in i puberteten. Man kan ju undra, modeller, har de halkat efter i det här som kallas för könsmogenhet?

Andra stunden är det att OJ vad kurvor är härliga och mmmmmh rumpa, lår och tuttar. Men JÄVLAR om du har för mycket underhudsfett någon annan stans.

Jag blir skapligt velig om hur jag vill utforma min kropp, hur jag trivs bäst. Träning är på ett sätt inte skitbra, jag gillar att ta i som fan med tunga vikter. BAD BAD BAD. Då blir jag ju inte lika fin och "slank" (läs pinnsmal/underviktig) som många andra vackra (skitsnygga) tjejor är. Dock är träning jobbigt och det gäller att äta rätt (FAN VA SAKER O TÄNKA PÅ HELATIDEN).

Nej vet du vad. Sluta jämför dig med andra, du är fin som du är.

Men om jag vill vara lika fin som dem jag inte är?

 

FETT PÅ KROPPEN - JA TACK