Varför är jag en sådan dramaqueen? Jo för att jag tycker om att tycka synd om mig själv när ingen annan gör det. Och att jag alltid har varit en "if you mess with my life, I screw up yours" -typ. Iallfall i teorin, i praktiken är jag för snäll för att egentligen kunna göra illa en annan människa. Det är rätt tråkigt. Föreställ dig att du skapar hur mycket otrevliga planer i ditt huvud som låter så roliga att få genomföra, men när det kommer till kritan så handlar du inte ens till 30% av vad du planerat. För att någonstans inom dig blir det en konflikt mellan det goda och det onda, där i de absolut flesta fall de "goda" segrar. Fy fan för det.