JAG är så jävla förbannad på det som har med det hela mans-släktet att göra! Ni är så fruktansvärt själviska. Det går bara om det passar de planer ni gjort och vet ni inte vad ni har för planer, ja, då passar ingenting! Vadå? Finns det andra som också känner nåt? Någon annan som kanske bryr sig?

Har man en familj som älskar en och som man bör ta hand om och leva ett lugnt och lyckligt liv med. NEJ DÅ GÅR MAN OCH FÖRST SUPER BORT ALLA PENGAR OCH SEN TAR LIVET AV SIG. ÄR man tillsammans med någon av er och tycker att det verkar bra. JA MEN DÅ SKA NI JU BLI ENA JÄVLA KONTROLLFREAK OCH FÖRSTÖRA ALLT DET MAN HAR TILL SJÄLVKÄNSLA tills man till sist gör slut och DÅ FÅR NI DET ATT VERKA SOM OM DET VAR JAG SOM SÅRADE ER!!! Och ge en dåligt samvete för det. När man senare har varit med en person under en väldigt lång tid och fått starka känslor för som denne VORE EFTERBLIVEN om den inte märkt, plötsligt helt utan förvarning erkänner ATT DEN KANSKE HAR EN (annan) TJEJ (?)  HUR MYCKET VAR MAN VÄRD för denna man egentligen?


Man får inte slå någon annan, man får inte sparka på någon som ligger ner (läs öppnat sig). Jag skulle hellre bli nerslagen och sparkad på än att behöva känna svek och förtvivlan på dessa sätt igen.

Det värsta är att alla verkar som om inget har hänt, den ena ligger tyst i graven, den andra grät förvisso i två veckor, men det gjorde mest ont på mig, den tredje bara ignorerar och vill inte inse vad han egentligen gör.


Jag som faktiskt tyckte så mycket om er. Riktigt mycket. Allihop.

 

Och sen alla ni män som har försökt utnyttja mig på ett eller annat sätt, ni förbättrar ju inte era chanser att någonsin sluta se er som annat än objekt.

 

För känslor, det lär man lämna utanför er värld