Nu är det färdiglekt.



Och jag har fått antibiotika. Fast min hy tyckte tydligen inte om det, aja, det äre värt. Tur föressten att man har en moster som är så pass med i tiden att hon kan hålla koll på mig utan en telefon och i o med det underrätta mamma om att jag lever. Och tur är väl att livet är långt.