Alex förgyller mina sjuka nätter.

Yes, he to the right, thats the man (dock en gammal bild), han gillar nog inte att jag lägger upp den bilden. Vi har inte hörts på några månader, kanske ett år. Helt plötsligt börjar vi prata som vanligt igen, när vi båda behöver varandra. Det vi har kommit fram till ikväll är att man inte får gilla Kent utan att få en stämpel (som om vi inte visste det redan) men att Kent faktiskt låter som en blandning mellan Weeping willows och Bo Kaspers Orkester, dock med en twist. Jag kom fram till att Billy Idols låt "Hot In The City" låter som en trött dansbandslåt, det gillade inte Alex. Dock enades vi om följande spelning...citerar
"Carro säger:
jag fattar inte
hur en låt kan vara så vacker
eller hur man säger
alexander säger:
det är ruggigt charmigt
måste vara väldigt svårt att få akustiska gitarer att låta så..
du sa vackert, jag letar fortfarande efter ordet men håller med än så länge  
för det är faktiskt dagens sanning
och vi kör bara med en 'dagens sanning' i den här lägenheten
Carro säger:
ja hur som hellst går det rakt in i själen och sprider en mysig känsla
tänk vad döva människor går miste om

"