Nu längtar jag bort sådär igen. Bort från Gävle och allt jag känner till nån annan stans där ingen vet vem jag är och jag kan börja om litegrann. Ja jag älskar mina vänner som jag har här, hade det inte varit för er hade jag nog flyttat för länge sen! Och det är inte så att jag egentligen flyr från något (eller jo jag flyr från ett tråkigt och enformigt liv som jag inte vet hur jag ska göra något av i den här staden) jag vill bara hitta nya möjligheter. Dessutom, mina vänner har inte samma intressen som jag, de jag vill intresserar inte så många andra och tvärt om. Det är inte någons fel, vi bara är så. 

Åh jag undrar hur det ser ut om några år. Kommer jag och Fia fortfarande ha en mystisk sammankoppling som gör att vi tänker, säger och handlar på samma sätt? Kommer jag och Lollo vara samma komplement åt varann som gör oss oslagbara tillsammans? Har jag och Johanna kvar vårat veto över allt som är rätt och fel när vi pratar om till exempel killar och ideal och har vi fortfarande samma djupa livsdiskussioner över en kopp te längst in i hörnet på waynes?

Eller lever vi alla våra egna liv på olika platser i landet och ses inte oftare än tomten kommer?