Hur kan man bli så fäst vid en människa? Allt man känner och tänker på associerar på det ena eller andra sättet till denna person. Det jag brinner mest för har en stark koppling till denna person. Jag vet inte om jag vill skratta eller gråta, vara lycklig eller ledsen. Ledsen är jag såklart för att jag är ganska säker på att jag aldrig mer kommer att få se denna person. Att nästan hela tiden känna saknad eller sorg för en människa jag beundrade mer än nån annan.  Känslan skulle kunna beskrivas som evig saknad blandad med frihet. Jävligt skruvat som vanligt. För att förstå måste man känna det själv och det hoppas jag ingen ska behöva göra. Fyfan vad jag saknar honom.