Just som man trodde att allt var bra, så dras man tillbaka några trappseg igen. SÅKLART ska man få slita som ett jävla djur för att få något uträttat och ALLTID ska det bli sådana motgångar så man tror jorden börjat snurra åt fel håll.

Det är dags att välja vad som är viktigt här i livet.

Just nu är jag så förbannad att jag skulle kunna få en vägg att rasa genom att skälla ut den.
Jag klarar seriöst inte av det här längre. Och just som jag håller på att ordna det så bra för mig, tar någon bort det. Klart jag kan ordna fram det igen, det känns bara så jävla surt att jag hela tiden dras tillbaka till ruta ett utan att det händer någonting.

Fuck.